Pages Menu
TwitterFacebook
Categories Menu

Posted by on 9. juni, 2016

Lvivs sopkris tilltar

av Sonia Engström, svensk, bosatt i Lviv, Ukraina.
Lektor i svensk språk ved Ivan Franko National University of Lviv.
Følg også hennes blog: viewpoint-east.org hvor hun skriver om livet i Ukraina og om ulike samfunnsspørmål.

För exakt en vecka sedan hände det som inte får lov att hända. Soptippen utanför Lviv kollapsade och tusentals ton av giftigt avfall rasade rakt ner i det närliggande vatten. Under räddningsarbetet förolyckades tre brandmän och en geolog.

Det här är inte bara en katastrof för de anhöriga. Det är också en katastrof för staden. Soptippen är nu stängd och stan letar febrilt efter var man ska göra av nya sopor. Lviv har dessutom ju flera tusentals besökare i veckan, och den anstormningen har redan lett till att stans ansträngda sophanteringssystem har pressats hårt.

Lägg därtill de ekologiska aspekterna. Om giftet kommer ut i grundvatten kommer hela regionen hotas.

Kritiken mot stadens borgmästare, Andrij Sadovyj, har hela tiden varit ganska hård. Man har lyft att han inte gör sitt yttersta för att förhindra en ekologisk katastrof i regionen. Under dagens stadsfullmäktigemöte var det meningen att man skulle diskutera situationen. Några hundra demonstranter hade samtalats utanför rådhuset för att ge uttryck för sitt missnöje. Några lyckades dessutom ta sig in i möteslokalen. Det kan vara anledningen till att man tillkallade kravallpolis till rådhuset. Under eftermiddagen har det beslutet kritiseras och till och med är polisanmälts (!). När demonstranterna bröt sig in i möteslokalen uppstod det tumult och polisen använde även tårgas.

Jag var själv på plats vid lunchtid. En mycket underlig och förvirrad stämning, med kravallpolis, civila spanare samt den gamla poliskåren. Den nya polisen syntes inte till när jag kom.

Borgmästaren dök inte upp på mötet som återupptogs vid 15-tiden, och oppositionspolitiker har enligt uppgift polisanmält att kravallpolis tillkallades.

630_400_1465469000-8775

Ni kan se bilder från dagens demonstration här, samt engelskspråkigt reportage om olyckan från UAtoday.

Oppdatering: Borgmästaren betonade nu på eftermiddagen att dagens händelser var ett försök att destabilisera situationen i Lviv. Han nämnde dock ingenting om han tyckte att polisens ingripande var överdimensionerat.

Read More

Posted by on 5. desember, 2015

5: Julebyen Lviv.

 

Byen Lviv i vest-Ukraina trollbinder de fleste besøkende. Med sine mange kirker og kirkesamfunn er den også et naturlig sentrum i julehøytiden.

Mellom kirker og annen flott arkitektur finner vi koselige julemarkeder, et stort antall kaffehus med varme drikker og i gatene treffer man på både unge og gamle som framfører gateteater.

 

Read More

Posted by on 10. oktober, 2015

Kultursjefen i Lviv tvunget til å gå av etter kritikk mot kirken


Iryna Mahdysh
ble 7. oktober tvunget til å gå av kultursjef i Lviv.

Bakgrunnen var et intervju Mahdysh ga i Ukrainska Pravda 6. oktober. I intervjuet forklarte hun at hun følte byens satsing på turisme gikk på bekostning på kulturtilbudet til byens egen befolkning, spesielt i bydelene. Som kultursjef hadde hun derfor prøvd å satse på å utvikle dette kulturtilbudet, et tilbud som turister sjelden ser.

Turister kommer og går, mens byen, med nesten én million innbyggere, har vidt forskjellige dagligdagse og kulturelle behov, forklarte Mahdysh.

Det finnes bydeler hvor det er ikke er noen tilbud i det hele tatt. Ikke et eneste kulturelt senter, ikke et bibliotek, teater eller kinotilbud. Bydelene er helt døde kulturelt sett. Den eneste kulturelle tilbudet i slike bydeler er kirken.

Og kirken begynner å utvide tilbudet sitt på grunn av dette og utnytte situasjon på sjokkerende vis. I en bydel finnes det statuer av Jomfru Maria i hver foajé på skolene, omkranset med blomster og et alter. Jeg har noen ganger kommet dit og sett presten ha en messe midt i skolens klassetime, med barna stilt opp på linje foran alteret. Ingen kunne forklare hvorfor barna var der, og ikke i klasserommene.

Jeg er ikke imot religion, det er en personlig sak. Men kirken må ikke bli den eneste institusjonen man får et kulturelt tilbud fra. Vi må også gi folket andre muligheter.

Det er dette som tydeligvis har forarget den ukrainske gresk-katolske presten Ustin Boiko, som skrev et sint brev til Lvivs ordfører Andrij Sadovij.

I brevet forlangte presten Buiko å få vite om Mahdysh sine uttalelser også reflekterte synet til ordfører Sadovij og Lviv kommune. Dersom de gjør det forlangte presten at ordfører Sadovij forklarte dette, ettersom ordføreren offentlig har gitt uttrykk for at han anser seg som gresk-katolsk. Presten påpekte også den viktige rollen kirken har i å bygge det åndelige og kulturelle livet i folket.

Ordfører Sadovij beklaget uttalesene til Mahdysh på sin Facebook-side og framhevet de sosiale aktivitetene til den ukrainske gresk-katolske kirken og lovpriste kirken som tidligere hadde hjulpet kommunen med å innfri sosiale partnerskapsavtaler. Selv om Sodovij roste Iryna Mahdysh for sine kvaliteter og talenter, mente han at det var vanskelig at de kunne jobbe sammen etter dette.

Iryna Mahdysh svarte samme dag med å levere inn sin oppsigelse, at hun ikke så noen annen utvei etter Sadovij sine uttalelser.

I kjølvannet av saken er det mange som gjør seg ulike tanker om saken. Mahdysh sine ord har opprørt mange, men fremdeles har ingen, heller ikke ordfører Sadovij, kunnet forklare hvorfor Mahdysh fant barn på skoler i en gudstjeneste,  rundt et alter, i stedet for å være i klasserommet.

Samtidig har mange gitt Mahdysh støtte i å sette fokus på kulturpolitikken hennes, nemlig å gi et bredere kulturtilbud til innbyggere i Lviv som bor i bydeler utenfor sentrum.

Andre bekymrer seg over om Sadovijs beklagelse til kirken kommer som på grunn av det kommende valget i Ukraina, i og med mange ble fornærmet over Magdysh sine uttalser, samt at Ukraina er et sekulært land der grunnloven slår fast om at hver borger har rett til å bekjenne seg eller ikke til noen religion, og at ingen religion skal bli annerkjent av staten som obligatorisk.

Read More

Posted by on 14. juli, 2015

Bombeeksplosjon i den vestukrainske byen Lviv

 

En 31 år gammel kvinnelig politibetjent ble hardt skadet i en eksplosjon i byen Lviv i Vest-Ukraina i dag. Hendelsen skjedde ved 10-tiden ved en lokal politistasjon i Schevchenkivski-distriktet, nord i byen. Kvinnen åpnet inngangsdøren, og kom til å røre ved en eske som lå like ved døren. Like etter skjedde eksplosjonen. Den skadde kvinnen ble umiddelbart fraktet til sykehuset, og måtte senere amputere det ene benet.

Hallvard Fagerland i Maidan Norway var på åstedet få timer etter hendelsen fant sted, og det lokale politiet drev da fremdeles med etterforskning.

Politistasjonen er i første etasjen av en boligblokk, og politiet var opptatt med å gjøre vitneavhør av naboer. Politiet jobbet først ut i fra teorien om at det var en konvensjonell bombe som forårsaket eksplosjonen, men en nabo, som også har erfaring som soldat fra kamper i Øst-Ukraina, påpeker at siden det ikke var fragmenter på bygningen, så må det må ha vært en selvutløsende, improvisert bombe.

Naboer fortsatte å komme til åstedet. Noen påpekte hvor urettferdig det er at en ung dame nå har mistet det ene benet. Andre spekulerte i hvem som står bak.

Pravi Sektor har sagt de ikke står bak hendelsen, og antar at det kan være noen som ønsker å ødelegge ryktet deres. Som en konsekvens av dette vil de nå begynne å overvåke veier i Lviv hele døgnet, for å vise at de tar avstand fra hendelsen.

Foto: Hallvard Fagerland.

Read More

Posted by on 1. mai, 2015

Det här är vårt krig.

av Sonia Engström, svensk, bosatt i Lviv, Ukraina.
Lektor i svensk språk ved Ivan Franko National University of Lviv.
Følg også hennes blog: viewpoint-east.org hvor hun skriver om livet i Ukraina og om ulike samfunnsspørmål.

Min favoritsysselsättning här i Lviv är att vandra runt i stan. Det finns nästan inte ett område mina skosulor inte nuddat. Jag kan stan som insidan av min jackficka.

Häromdagen gick jag, som så ofta, förbi militärsjukhuset. Vanligtvis är det en tyst sovjetisk klump med nästan ingen aktivitet runt huset. Men inte denna dag. En liten scen hade ställs upp och ett band spelade. Skulle kunna ha varit ett rogivande scenario.

Men det var det inte.

Framför scenen fanns det en skara åskådare. Vid en snabb åsyn skulle man kunna tycka att allt var del av en gemytlig scen. Men när jag studerade åhörarna närmare försvann förmågan att se något gemytligt.

Vad jag såg var sårade soldater. Någon som förlorat sitt ena ben. Någon med ett stort bandage på huvudet. Några i rullstol. Andra med mindre synliga skador. Men ändå, alla var tydligt märkta av kriget.

När jag stod där fick jag åter den hemska förnimmelsen som hemsöker mig allt oftare. Att det som pågår nu inte är, och aldrig kan bli, en liten isolerad konflikt. Det här är något större och groteskare. Något som inte kommer försvinna bara för att vi blundar eller vänder bort blicken.

Det här är vårt krig. Europas krig. Ett krig som kan sträcka sig över hela kontinenten.

Det var i den stunden jag önskade att ni alla skulle tvingas att se det lidande som pågår. (Och då inte bara soldaternas, utan också de civila.) Det var då jag önskade att inte ni heller skulle känna någon ro när ni gick och la er. Att inget kändes riktigt meningsfullt och att framtiden är ett grymt och elakt tingest.

Read More

Pin It on Pinterest

Abonner på vårt nyhetsbrev!

Få siste nyheter og oppdateringer fra Maidan Norway.

 

Wow - dette fungerte jo! Velkommen! Du er nå medlem av vårt nyhetsbrev!